Idag blir hon 11 månader, min vackra. Det firas med att två tänder till håller på att spricka igenom. Hon som är så söt med sina två riskorn. Tänk att om en månad så fyller hon ett år. Ett helt år har gått. Det är inte klokt. Var tog detta år vägen? Hon är helt fantastisk nu och har fått en helt otrolig personlighet.
Är bara så ledsen att pappa inte kan vara med och se hur hon utvecklas. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom. Saknar honom så att det gör ont. Det känns ibland som att han ska komma tillbaka. Han har bara varit borta ett tag. Livet är så fruktansvärt orättvist. Ta vara på det ni har, man vet aldrig hur morgondagen ser ut. Jag kan verkligen inte förstå varför vår familj ska få gå igenom så mycket smärta. Även om ingen ser det på utsidan så gör det så fruktansvärt ont på insidan. Det gör så ont att se mamma ledsen. Det finns ingenting jag kan göra för att ta bort den smärta och sorg hon bär på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar