torsdag 22 mars 2012

Världens bästa morfar

Kan inte fatta att Helmina varit så liten. Känns som hon varit som nu hela tiden. Snart har vi en till sådan liten hos oss. Blir så ledsen när jag tänker på att pappa aldrig kommer att få träffa Alfons och Helminas syskon. Att han aldrig får se dem växa upp. Han hade gjort allt för dem ifall han hade fått stanna hos oss. Helmina hade haft honom lindad runt lillfingret. Ibland känns det som om han ska komma tillbaka till oss. Det kan liksom inte vara sant. Varför hände detta oss?

Inga kommentarer: