Rörd

Jag blir så rörd av människor som visar att de bryr sig. Räcker med att de säger att de tänkt på en eller att de läser bloggen. Jag vet att när Helmina kom och vi träffade människor som sa att de tänkt så mycket på oss, då började jag nästan att gråta.

Idag tog en gammal klasskompis kontakt med mig. Även han har förlorat sin pappa alldeles för tidigt. Det var skönt att dela tankar med någon som vet hur det känns. Hoppas verkligen han hör av sig när han kommer tillbaka till vår lilla stad så vi kan ta en fika och prata mer.

Nu har jag tittat på videoklippet jag la ut för ett par timmar sedan om och om igen. Jag blir tårögd. Tänk att den lilla vackra varelsen är vår tjej som har blivit så stor. Skulle bara vilja gå tillbaka en liten stund för att pussa, gosa och lukta på den där lilla knubbisen. Var tog tiden vägen? Om jag låser in mig med nästa bebis kanske han/hon inte växer så fort. Eller finns det piller man kan ge dem så att de växer extra sakta?