Stark

För en stund sen så stod jag och tänkte på att det redan gått över två år sedan Alfons dog. Var tog denna tid vägen? Det känns verkligen som en dröm när jag försöker tänka tillbaka på allt som hände. Det är tur att jag började skriva på bloggen så att jag kan gå tillbaka och läsa. Kan inte fatta att det är mina ord. Har jag varit med om det? Jag som känner mig så stark idag. Men allt detta har ju gjort mig stark, även om det inte alltid känns så. Jag har ett dött barn och tre missfall i bagaget men ändå så känner jag mig lyckligt lottad. Vi har Helmina och hon är vår solstråle. De finns de som har det värre. Vissa kan inte ens få barn. Det som fick oss att kämpa vidare var att vi fick en välskapt pojke. Det enda var att han inte levde.