Har så ont i rumpan efter spinningen att jag inte kommer kunna sitta ned på tre veckor. Men gud så skönt det känns nu efteråt. Bokade in mig på söndagens pass på en gång. Så att jag kan få mer rumpont.
Har hört att det är ett par i Mariefred som har förlorat sin lilla tjej. Lider så mycket med dem. Kommer så väl ihåg smärtan och sorgen. Man vill bara dö och vara med sitt barn. Det svarta hålet som man försvann ner i en miljon gånger. Men med tiden lär man sig att leva med smärtan och sorgen. Även om det inte känns så just då. Jag trodde aldrig jag skulle bli människa igen efter att Alfons dött. Har i alla fall lämnat mitt nummer till en bekant till dem. Ifall de vill prata med någon som vet hur det är. Kan även vara skönt att prata med någon utomstående.
Satt faktiskt och funderade här om dagen om jag skulle ringa min kurator. Har inte träffat henne sen Helmina kom. Fick en helt annan sorg och saknad efter Alfons när Helmina föddes. Även fast hon har fötts så har jag ett stort behov av att prata om Alfons. Om inte mer än tidigare. Idag har jag pratat om honom jättemycket och det känns så skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar