Känner mig lite ensam just nu. Men är för trött och har för ont för att kunna åka någon längre bit. Försöker att gå och fika och äta lunch med vänner och familj, men det känns som det fortfarande fattas något. Kanske det är för att Mats har varit borta flera helger i rad nu och kommer hem så sent från jobbet. Denna helg bara flög förbi. Jag skulle bara vilja åka iväg med honom någonstans. Stanna där tills bebisen ska födas. Försvinna ett tag från allt och alla. Jag blir bara besviken på folk men det beror väl mest på att vi alla är så olika och tänker så olika.
Hur fan ska jag kunna gå hemma i några månader till? Tur att Mats har semester snart. Börjar redan bli rastlös men har som sagt var för ont för att kunna göra så mycket. Tur att jag har Rasmus som jag kan gå ut med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar