Saknar Alfons

I går så låg jag och Mats och pratade om allt som hänt. Vi pratade om vår Vietnamresa, jag var i v.21 då. Det var helt underbart där. Vi planerade mycket, ville så mycket. Vi var så lyckliga, befann oss på vår drömresa och när vi kom hem så skulle vi strax få barn. Helt sjukt, vad vi tyckte att vi hade det perfekta livet.

Varje kväll så tittar jag på kortet på Alfons och säger god natt. Hur kunde det bli så här? Jag kan fortfarande inte fatta att det är vårt barn på kortet. Jag saknar honom så mycket, vill så gärna hålla honom. Jag kommer ju aldrig mer att få se mitt barn, ta i honom eller ge all den kärlek jag har att ge mitt barn. Varför?

Dålig dag

Åkte till jobbet i morse men vände efter frukost. Mår inte alls bra. Höll på att börja gråta hela tiden. Lämnade frukostbordet ganska hastigt för tårarna började att rinna. Vill bara stänga in mig och tänka på mig själv. Jag har ju mått jättebra i ett par veckor nu, så det är väl inte så konstigt heller. Känner mig slut i hela kroppen, har ingen ork till något. Längtar tills Mats kommer hem.

Min man

Jag är så lycklig med min Mats. Vi har det så himla bra. Vi ställer upp och finns för varandra. Jag skulle aldrig orkat gå igenom det vi har gått igenom om inte han funnits vid min sida. Det känns underbart att vara gift med den människa som ger mig sådan trygghet. Vi har det hur bra som helst, vi vill bara ha ett levande barn sedan så är allt helt perfekt. Jag trodde aldrig att man kunde känna sådan kärlek till en annan människa. Det är väl klart att man kan vara kär och älska men det här är så mycket starkare. Vi har vuxit ihop på något sätt.

Idag så mår jag ovanligt bra..

Idag så mår jag ovanligt bra, känns så skönt att vara tillbaka på jobbet. 50% är alldeles lagom mjukstart där för mig. Jag har kommit igång med träningen också. Går och cyklar varje dag. Man känner sig så himla duktig efteråt. Jag vill ju orka med en ny graviditet när det är dags. Jag känner faktiskt ingen stress över det heller.

Tänker jättemycket på Alfons nu, men jag blir inte längre lika ledsen. Jag kan försöka att förstå. Allt har en mening. Detta var meningen för oss, det har format oss till vilka vi är idag. Det känns som våra liv är som en bok och nu har vi börjat på ett nytt kapitel. Man får tänka framåt, det går inte att stanna i det gamla. Då blir man aldrig normal. De små bitarna från det förgångna som betyder något följer med ändå.

Du finns alltid med oss

En mycket vacker låt.

http://www.youtube.com/watch?v=nuqRk5XjoIo

Nu kan jag känna mer för denna vackra dikt.

Gråt inte
Gråt ej mera, min mamma och pappa
Livet hos er
Blir kanske aldrig detsamma
Men låt mitt minne bli kärlekens ljus
Låt det alltid lysa i ert hus
Tiden är kort, det har jag visat
Lev i värme och ljus
Låt inget bli nedisat
Det är min gåva till er
Låt aldrig mer mörker och smärta få övertag
Gläds istället åt var dag

Lycklig

Känns så skönt att ha börjat jobba. Jag har blivit lite gladare. Känner mer för att göra saker. Har kommit igång med träningen, känns så skönt. Jag känner faktiskt för att roa mig, kanske ta ett glas vin. Trodde inte jag kunde känna så här på väldigt länge. Jag kan säga att jag trivs med mitt liv. Jag har en man jag älskar något oerhört, vi har något speciellt tillsammans. Det enda som fattas är ett levande barn, men jag känner ingen press för det.

Ska till Linköping och träffa en vän nästa helg, ser fram emot det jättemycket. Efter att Alfons dog så har jag haft jättesvårt för att lämna Mats. Men nu känns det okej faktiskt. Det är så konstigt, nu när jag sitter här och skriver så känner jag ett inre lugn och jag känner mig väldigt lycklig. Trodde aldrig att jag skulle kunna känna så här så snart efter Alfons.

Jag blir även lycklig när jag tänker på honom. Det hjälper inte att vara sur eller deppig. Visst kommer de perioderna också, men inte lika ofta. Vi har ett barn och det är helt otroligt, vår lille pojke. Även om han inte är ett jordbarn, så finns han med oss vart vi än går. Jag är stolt över att vara denna vackra pojkes mamma. Jag ångrar inte en dag att jag bar på honom, även om han redan hunnit bli en ängel innan han föddes.

5 september

Jag vill dra tiden tillbaka till den 5 september. Då jag blev fru Samuelsson. Jag kan från och med nu säga att jag är lyckligt gift. Det var en helt fantastisk dag och jag vill tillbaka. Njuta lite till.

Jag har haft lite panik angående graviditet. Det har känts så konstigt att inte vara gravid. Självklart vill jag vara gravid nu men jag känner inte längre samma press. Jag tror att det är efter bröllopet som det har lugnat ner sig. Jag kopplade verkligen av och släppte loss. Det var så skönt. Jag behövde det verkligen. Jag suger fortfarande på karamellen. Känns så tråkigt bara att jag aldrig mer kommer att ha min vackra klänning.

Åh, jag bara ler när jag tänker på den dagen. Varför kan man inte dra tillbaka tiden?

Den bästa dagen i mitt liv.

I lördags blev jag fru, hustru, en Samuelsson. Lite av min gamla identitet försvinner och jag får en ny bit. Den är för framtiden, för oss. Nu börjar vårt nya liv, som man och hustru. Vi har haft motgångar och det har bara knutit bandet mellan oss desto starkare. Nu ska framtiden ge oss lycka och hopp. I lördags var den lyckligaste dagen i mitt liv. Jag kände mig som en prinsessa, det var vår dag och alla våra nära och kära var där för att dela den med oss. Tack vare dem så blev vår dag perfekt. Nu kan inget krossa oss, framtiden är vår.

Idag blir jag fru.

Idag så ska jag gifta mig, helt otroligt. Jag ska få mannen i mitt liv. Jag börjar känna nerverna nu. Man börjar att oroa sig för så konstiga detaljer, tänk om vi går till altaret för tidigt osv. Idag är min dag, och ingen ska få ta min lycka ifrån mig. Alfons ska vara i våra tankar, och nu kan jag le när jag tänker på honom, vårt barn. Han kommer stå där framme med oss vid altaret. Han kommer att ta våra händer och säga att allt blir bra. För det kommer det att bli. Wendela kommer också att sitta där för hon tar hand om Alfons i himlen. Jag ville så gärna att hon skulle få uppleva våra barn och våra giftemål. Ett barn har hon fått, hon tar hand om Alfons åt oss, det vet jag. Och vigseln kommer hon inte missa, för hon kommer sitta där på andra raden.

Bara två och en halv dag kvar

Nu är det bara två och en halv dag kvar tills jag är fru Samuelsson. Känns så bra, ska bara vänja mig vid att heta Samuelsson. Det känns som att Mats är perfekt för mig, jag skulle aldrig kunna hitta någon bättre. Vet ej vad jag skulle göra utan honom, han är min trygghet. Har fått lite separationsångest efter Alfons. Har det jättejobbigt när han är borta. Men efter lördag vet jag att det verkligen är vi två, eller det vet jag redan. Det är mer som ett bevis. Längtar till att få ha min vackra vigselring på fingret som visar att jag är hans, bara hans.

Lite bättre

Haft en underbar helg med min blivande. Vi behövde en helg bara vi två, så vi for till Örebro. Tog in på ett jättefint hotell och bara myste. Drack champagne och åt tre rätters. Man unnar sig sådant allt för sällan. Bara fly verkligheten för en stund. Det var vi värda efter allt som hänt.

Mår lite bättre nu. Ska börja jobba på fredag, känns faktiskt ganska skönt. Bröllop på lördag, längtar jättemycket. Det är vår dag, som vi får dela med alla nära och kära. Ska verkligen suga åt mig varje minut.

Känns vissa stunder hopplöst att få ett levande barn. Men det är väl meningen att vi ska ta vara på varje sekund när det väl är dax för vår tur. Vi har det hur bra som helst ihop, det är ett otroligt band mellan oss. Vi brukar säga att vi har det perfekt, det är bara ett levande barn som saknas i våra liv.