Fick nyss en gråtattack. Jag som precis hade målat på lite mascara, det är så typiskt. Fast vad spelar det för roll? Jag började tänka på pappa. Saknar honom så otroligt mycket. Blir så ledsen när jag tänker på att han verkligen är borta. Det är som om man stoppar undan allt detta i huvudet för ett tag. Sedan tar man fram det och börjar fundera och gråta. Det är viktigt att gråta. Man behöver få skrika och gråta av sig. Bita i huvudkudden och bara få försvinna en stund i sorgen. Jag gråter när Helmina sover. Finns inte samma tid att sörja och gråta när hon är vaken. Är nästan skönast att få gråta ensam och fundera. Vill så gärna vara hos mamma när hon är ledsen. Men samtidigt så är det viktigt att hon får gråta av sig ensam också.
Egentligen hade jag tänkt göra ett inlägg om Helminas skumbad. Pappa brukade titta på min blogg. Han tittade på korten på Helmina och sa att hon var så fin och glad jämt. Helmina fick i alla fall bada skumbad imorse. Igår köpte jag Mumin-badskum. Det var mycket uppskattat. Sedan skulle hon ha i alla sina leksaker som hon attackerade en efter en. Sedan gick hon till och med loss på korgen där leksakerna låg i. Hon är så rolig, måste utforska allt. Är så tacksam att vi fått denna fina solstråle.
Jag sa till Mats igår -tänk om vi aldrig kan få ett till barn. Men gud, så bortskämd Helmina kommer att bli.
Fast det är hon redan, med kärlek. Lider så med de som har svårt eller inte kan få barn. Det är verkligen det bästa i hela livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar