Tiden bara rinner iväg. Pappa dog på en söndag och på onsdagen så var dödsannonsen i tidningen. Vi hade inte ens fattat vad som hänt då. Det har man fortfarande inte. Allt känns så fruktansvärt overkligt. Helmina kommer aldrig att få lära känns sin underbara morfar. Han var verkligen världens bästa morfar. Hur många köper en bil så att barnbarnens barnvagnar ska få plats? Hur många börjar bygga en lekstuga åt sina barnbarn? Han gjorde verkligen allt för sina barnbarn.
Här hos mamma finns en plats där det står fotografier på och ett tänt ljus. Vi står där ofta och gråter. Jag ska göra en pappaplats hemma också. Det är så viktigt att gråta och prata om det som hänt. Tycker bara att det är jobbigt när människor inte vågar fråga eller säga något. När Alfons dog så hade jag ett jättestort behov av att prata och älta allt om och om igen. Tror att det är jätteviktigt att göra det. Annars kan man aldrig gå vidare. Jag är så glad att jag hann se pappa och ta farväl av honom. Annars hade jag nog aldrig trott på att han är död.
4 kommentarer:
Hej! Känner dig inte, jag har följt din blogg en bra tid. Tycker du är oerhört stark som person/kvinna/mamma. Jag är änglamamma (blev det augusti 2009) och idag väntar jag vårt andra barn. Känner oro. Genom att läsa din blogg, ger du mig styrka. Kram C
Tusen tack för de fina orden. Blir så glad av dessa rader. Kram
Han låter som en helt underbar morfar!
Håller med dig till 100%, det är oerhört viktigt att prata och älta.
Många styrkekramar
stackars dej som mist din papap och stackars din lilal dotter som aldrig kommer lära känna sin morfar.
gick allt snabbt eller var det väntat för allt verkar ha kommit som en chock för er.
ta hand om er alla i familjen nu i denna svåra stund. kram från en som läser din blogg ofta
Skicka en kommentar