Är så trött

Tack och lov har Mats varit hemma idag. Är så fruktansvärt trött, både mentalt och fysiskt. Har ingen livsglöd överhuvud taget. Känner inte för något, är bara så less. Kunde känna lite glädje åt denna graviditet men nu är allt bara tomt. Det känns som det är hopplöst att få ett levande barn. Kan man verkligen ha så maximal otur som vi har? Livet blir aldrig som man tänkt sig.

Jag kunde faktiskt se framåt, tänka på nästa sommar. Längta efter att få hålla en liten, älska och bara finnas. Jag kan ju så klart glädjas åt bröllopet, men det är en dag. Ett barn har man för resten av livet.

Avundsjuk

Just nu är det så jobbigt med allt som rör barn. Jag ser hur lyckliga alla är med sina barn. Bara vi går här på gatan så möter vi någon som försöker lära sitt barn cykla eller tar en promenad med sitt barn. Jag blir så avundsjuk, vill också ha ett barn jag kan lära cykla eller bara leka med. Varför ska det vara så svårt?

Orkar inte mer

Har precis kommit hem från en underbar möhippa. Tack alla ni som förgyllde min dag. Men nu mot kvällen så kom verkligheten ikapp. Fick ett missfall i fredags, och har legat på sjukhuset mellan 16:00 och 07.00. Vi var hemma hos mina föräldrar och åt lunch då jag började att blöda lite. Sedan åkte vi hem och så fort jag klev ur bilen så forsade blodet längs mina ben. Sedan stod jag i duschen en timme innan vi bestämde oss för att åka till akuten. Blodet ville inte sluta rinna. På akuten fick vi komma in ganska snabbt och träffa en läkare som ville att vi skulle stanna ifall jag behövde skrapas. Klockan 22:00 skulle han komma tillbaka och undersöka mig, och ge besked ifall jag fick åka hem eller behövde in på operationen.
Jag fick dropp och skulle fasta. Jag var så sjukt hungrig, men det var bara att bita i det sura äpplet. Vi var trötta och nog lite i chock eftersom vi inte kunde sluta skratta. Jag vet att det låter konstigt men vi skojade hela tiden om allt och alla.

Klockan blev 22:00 och jag längtade efter att få åka hem och äta. Men då ser doktorn att jag måste in på operation för skrapning. Det var jätteläskigt där inne. Sex personer tog hand om mig och jag fick en jätteotäck mask över mun och näsa. 20-30 minuter senare så vaknade jag och var helt väck. Efter en timme fick jag komma tillbaka till vårt rum. Sedan försökte vi sova. Strax innan sju kom sköterskan och gav mig en spruta sedan kunde vi åka hem.

Väl hemma får vi sova ungefär en timme innan alla Mats vänner hämtar honom för svensexan. Jag åkte till svägerskan och det visade sig att de skulle ha möhippa för mig idag också. Vi har haft en helt underbar dag. Men nu börjar jag smälta vad som egentligen har hänt. Jag har inte kopplat att jag för 24 timmar sedan låg på sjukhus och fick ett missfall. Ska det vara så svårt att få ett levande barn? Vi som skulle överraska alla på bröllopet och berätta.

När Alfons dog då stanna hela världen runt omkring för oss. Men nu kan vi iallafall leva vidare, trots detta. Vi har inget val, vi måste försöka gå rakt fram på vägen. Men det är så fruktansvärt frustrerande. Varför kan inte vi som har alla förutsättningar bara få ett litet levande barn? Vi vill ju så gärna ha ett litet barn.

Upp och ner

Just nu går det verkligen upp och ner. Ena sekunden kan jag fokusera på bröllopet och nästa storgråter jag, vill då bara gräva ner mig i täcket. Har ändå varit en ganska bra helg. Vi har mest pulat hemma i trädgården, skönt att göra sådant tillsammans. Hade lite familj på middag igår, det blev lyckat.

Nu är det två och en halv vecka kvar tills jag börjar jobba. Känner mig rädd, vet inte hur det kommer att gå. På ett sätt längtar jag till att ha något att göra men vet inte hur mycket jag klarar av än.

En bra dag

Haft en jättemysig dag med Jessica och Vilde. Den började med att de kom hem till mig och åt lunch. Sedan åkte vi på kräftskiva till jobbet, skönt att träffa nästan alla innan jag börjar att jobba. Kan bli jobbigt att behöva möta alla samtidigt. Kändes faktiskt bra att träffa några av dem, känns inte lika spänt den dagen jag ska börja då. Men jag vet inte hur jag ska klara av en hel dag, första dagen. Hade varit skönt att börja med en halv.

Sedan åkte vi till Jessicas vän Elin, en jättemysig tjej som är väldigt lätt att prata med. Hon bor granne med en gammal vän till mig, det var så kul att träffa honom. Få se hur han bor och snacka lite skit. Det var väldigt länge sedan vi sågs.

Tillbaka

Åkte till Varberg i fredags. I lördags så var vi till Liseberg och i söndags så var vi barnvakt till Casper. Fredrik och Cathrine åkte till Göteborg för att kolla på Madonna. Det var roligt att ha Casper, vi bara myste. I måndags åkte vi till Ullared. Det var helt hysteriskt, så mycket folk. Jag fick jätteont i huvudet, så vi var tvungna att gå ut. Har faktiskt inte gråtit på hela helgen.

Men så fort vi kom hem så kom allt ikapp. Tårarna bara rann och rann. Mats åkte tillbaka till jobbet idag, det är alltid jobbigt efter helgen. Jag isolerar mig lätt hemma, vill bara vara i min bubbla. Saknar Alfons något otroligt nu, vet inte vart jag ska ta vägen ibland. Det är så jobbigt när jag tittar på hans kort och inser att det är den enda bild jag har av mitt barn.

Alfons namnsdag

Haft en jättemysig dag med Jessica och Vilde. Vi åt supergod lunch i Ugglans, sedan efterrätt på Blå Hjorten. Sedan var jag till minneslunden och vattnade Alfons smultronplanta. Har berättat för grannarna nu, det känns bra. De sade att de ville bjuda på fika någon dag, så då berättade jag eftersom jag inte vet hur jag kommer att reagera när jag träffar deras nyfödda lilla tjej. Kanske börjar jag att storgråta, då är det skönt om de vet varför.

Vi tände Alfons dopljus för en stund sedan eftersom han har namnsdag idag. Jag saknar honom så mycket. Det är så tomt.

Avundsjuk

Mår inte så bra just nu. En gräva ner mig i kudden period. Sitter i vardagsrummet och ser vår granne gå runt med deras nyfödda lilla flicka. Är så himla avundsjuk. Hon ser så liten och fin ut. Varför kunde inte jag få ha en sån liten och fin Alfons hos mig? Man tar saker och ting för lätt. Det är mycket som ska stämma och gå rätt för att en liten krabat ska födas levande och frisk. Det är så orättvist. Jag är livrädd för att träffa grannen på nära håll, vet ej om jag kommer kunna hålla tårarna borta. Jag gömmer mig nog för dem ett tag.