Föräldragruppen

I tisdags så var vi på spädbarnsfondens träff, det var jätteskönt efteråt. Som vanligt så får vi tända ett ljus för våra barn. Sedan så får man berätta så mycket man orkar om sitt barn. Jag bryter alltid ihop så fort vi skall tända ljuset. Det är så himla skönt att Mats är med. Det verkar inte vara så många män med på träffarna. Därför blir jag stolt att Mats följer med, det är hans barn också. Han lider lika mycket som jag, vi bara visar det på olika sätt. Precis efter att Alfons dött så hade jag så lätt för att prata om det, jag ville berätta allt för alla. Men nu så kan jag knappt få ur mig ett ord utan att börja gråta. Saknar honom så att det gör ont.

I onsdag fick vi blommogram, det kom från vår föräldragrupp. Jag brast ut i gråt. Såg alla sitta där med sina nyfödda och få veta att vårt barn dog. Jag har inte träffat någon från föräldragruppen ännu. Vet inte vad jag skall säga, känns som det skulle bli ett jättejobbigt möte.

En fantastisk gåva

Idag så blev jag riktigt rörd. Vi fick en gungstol av min bror och svägerska. Den var så otroligt fin, med en liten ängel till Alfons på den. Det är nog det finaste jag någonsin fått. Dom har lagt ner en jäkla massa jobb, bara så att vi kunde få en perfekt gåva. Jag är verkligen lyckligt lottat som har en så underbar familj. Älskar dem otroligt mycket.

Helgen har varit bra. Hade en grillkväll igår med 13 personer. Den blev riktigt lyckad. Kände verkligen inte för det först men det blev riktigt trevligt till slut. I morgon så börjar en ny vecka och Mats går tillbaka till jobbet. Då blir det ensamt igen.

Minneslunden

Igår så besökte jag minneslunden där Alfons ligger. Har satt dit ett par änglar som kan vaka över honom. Det var riktigt jobbigt att komma dit, men ändå så skönt. Jag saknar honom så fruktansvärt mycket.

Nu har Mats jobbat sin första vecka efter semestern. Det har varit jättetufft. Jag har inte alls mått bra. Jag har tänkt mycket på Alfons, tittat mycket på hans kort. Jag bara tänker och gråter. Vissa dagar så vill jag bara dra täcket över huvudet och inte kliva upp.

Saknar honom så

Åhh vad jag saknar mitt lilla barn. I morgon så går Mats tillbaka till jobbet efter semestern, det känns verkligen jättejobbigt. Jag vill så gärna ha Alfons hos mig, jag saknar honom så.

Nu har vi äntligen fått brevet om att han ligger i minneslunden. Två månader tog det, två j-vla månader. Vart har han varit under tiden? Kan de inte skynda på lite när det gäller barn? I två månader har jag inte vetat vart mitt barn har funnits. Känns så orättvist. Varför vi?

Har varit stark nu en längre tid, kanske för att Mats varit hemma. Nu känns det som att det dalar nedåt igen. Vill bara ha honom hos mig. Ingen ska behöva må eller känna såhär.

Fullt upp

Har haft fullt upp med det nya huset. Har inte ens hunnit tänka. Igår så hade vi grillmys med min bästa vän och hennes man. Vi pratade mycket om Alfons och om förlossningen. De är så himla lätta att prata med om det, de frågar mycket och är inte rädda för att göra det. Visade även kortet på Alfons. Det är alltid lite jobbigt att visa det, men även skönt. Jag blir ledsen varje gång. Det är som om allt kommer upp igen på något sätt. Jag är så tacksam att hon är så lätt att prata med om det som hänt.

Annars springer tiden iväg. Nu är det Mats sista semestervecka, det blir jobbigt när han måste gå tillbaka till jobbet. Man har vant sig med att ha honom hemma. Skulle behöva gå till min kurator men har inte tid förrän i augusti. Har så himla mycket jag behöver få ur mig.

Vårt nya radhus

Äntligen så har vi flyttat in, det är så otroligt fint här. Har haft ett par jättebra dagar, känns helt otroligt. Känns som att vi kommer trivas bra här. Sjöutsikt och 200 m ned till vattnet med en liten strand. Kan det bli bättre? Men vi är värda detta. Vi börjar på en ny kula nu, detta är vårt nya liv.

Jag är så glad att jag har de föräldrar jag har, de ställer alltid upp. Pappa har spikat, borrat och hamrat. Det finns inget stopp på den mannen. Mamma ser till så att vi äter. Hon lagar mat till ett helt fotbollslag. Jag är dem evigt tacksam.