Det kom nästan en tår i ögat efter att jag lämnat Helmina på dagis. Det var första gången jag lämnade. Usch, säger jag bara. Min lilla prinsessa är inte så liten längre. Jag tror att inskolningen är för oss föräldrar. Vi ska vänja oss vid att klara oss utan våra små underverk. För de klarar sig hur bra som helst utan oss.
Nu är det bara jag, Fredrika och Trolla här hemma. Känns så tomt. Men jag ska verkligen försöka vila nu medan Fredrika sover. Men som vanligt är det sju tusen måsten som snurrar runt i huvudet. Jag har i alla fall startat en maskin tvätt och städat i ordning i ett skåp. Så jag kan vila med lite gott samvete. Får lägga Fredrika över bröstet så att jag inte kan gå upp och fixa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar