Så här såg min lilla dagistjej ut imorse. Hon har en så mjuk och skön klänning från Geggamoja, jag älskar deras kläder. När jag kom hem så kom Sara med en Sköna hem. Jag brukar ge henne Mama tidningarna när jag läst ut dem. Det är så himla bra att vi kan byta. Nu får jag även lite inspiration.
Häromdagen läste jag en så sorglig artikel om en pojke som visste att han skulle dö. Tårarna sprutade på mig när jag läst klart den. Den får en att tänka till på att man ska ta vara på det man har. Jag tjatar alltid om att jag är så tacksam för att jag har två friska välmående tjejer. I artikeln får man även läsa att han har förlorat ett syskon som dog i plötslig spädbarnsdöd i vecka 10. Det gör mig livrädd att läsa om sådant. Är så rädd att Fredrika ska dö. Är rädd att hon ska ligga död i sin säng på mogonen när jag vaknar. Jag tittar på henne ofta, ifall hon andas. Jag läste något som pojkens mamma beskrev precis som jag hade känt när Alfons dog. Ingenting mer kunde hända vår familj. Men så dog pappa och då visste jag att man aldrig kan vara säker. Vad som helst kan hända och man klarar det, fast man inte tror det. Vill du läsa hela artikeln så kan du göra det HÄR.
När Johannes dog var Sussie övertygad om att ingenting någonsin skulle kunna hända de övriga barnen. Inga bussar skulle kunna köra på dem. De var fredade. Hon hade fel.
Hon har funderat på varför just de tvingas mista två barn. Kanske för att de klarar det. Om all sjukdom och död måste portioneras ut så landar det på människor som klarar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar