Idag har jag varit hos barnmorskan och lyssnat på lillstrumpans hjärta. Tydligen låg hon på tvären, säger inte mig så mycket men det var ingen fara. Hon är ju som sagt väldigt aktiv.
Kom nyss hem ifrån spädbarnsfondens träff. Det var första gången utan Mats. Jag blir ju lite störd av att gå nu när jag är gravid. Samtidigt är det väldigt skönt. Börjar fundera på allt lillstrumpan kan dö av. Den ena berättar sin historia och då börjar jag oroa mig för det. Sen berättar nästa sin historia och då börjar jag tänka på det. Annars är jag inte speciellt orolig för henne men när jag sitter där börjar tankarna, allt jag ska fråga min barnmorska. Nästa gång ska jag fråga om man kan se på vanligt ultraljud om navelsträngen sitter runt halsen. Sen ska jag fråga om de kan ta prover direkt när lillstrumpan är född för att se om hon har vissa bakterier i kroppen. Jag blir ju lite knäpp. Om några dagar har nog dessa tankar lämnat mig men jag ska ändå fråga om dem.
Imorgon ska jag på första föräldragruppsmötet. Känns tråkigt att inte Mats kan följa med. Är lite orolig att jag ska tycka alla är naiva och tröga som inte inser att deras barn kan dö. Samtidigt försöker jag tänka tillbaka på när jag väntade Alfons. Det fanns inte i min värld att mitt barn skulle dö. Det händer andra men inte mig. Det är nog bara jag som ser allt med andra ögon där. Ska försöka hålla en låg profil.
1 kommentar:
Hej raring. Jag kan inte ens sätta mig in i din värld som gravid, eftersom du förlorat din underbara Alfons så är ju du inne i ett helt annat tänk en va en gravid tjej som inte har varit med om de hemskaste som kan hända en mamma. Nån enstaka gång vart jag orolig för att de var så lugnt inne i magen när jag var gravid med My, men då tog de nån minut så var de fullt ös där igen.
Jag förstår att du oroar dig, jag beundrar dig som vågar igen...
Önskar dig all lycka raring :)
Skicka en kommentar