Ultraljud

Det var helt underbart att få se den lilla krabaten i min mage idag. Det var en sådan lättnad. Det lilla hjärtat som slog och armar och ben som rörde sig. Barnmorskan var noga med att säga flera gånger att allt såg så bra ut. -En fin liten hjärna, sa hon. -Måste vara från far sin då, sa jag. Barnmorskan träffade vi flera gånger när Alfons föddes. Vi gillade henne inte då. Hon var kort och tvär. Men idag var hon övertrevlig.

När Alfons låg i magen vågade hon knappt säga kön men hon sa att om hon skulle gissa så var det en pojke och ut kom en fin liten kille. Så även denna gång var hon inte säker. Men det såg ut som en liten tjej. Det måste vara en tjej. Vi har känt det på oss och när jag såg bebisen på skärmen så tänkte jag bara på hon. Jag tror även att de inte får säga helt klart. Fast man kan ju aldrig vara hundra procent säker. Men skit samma, jag ska handla rosa, massa rosa. Om det sen kommer en kille då får jag väl sälja allt rosa.

Jag var på så himla bra humör när vi åkte därifrån. Det kändes så bra att ha fått sett lillstrumpan som Mats säger. Det lilla livet var friskt och allt såg bra ut. Kring lucia kommer hon ploppa ut. Kan inte fatta att vi kanske ska få ut ett levande barn. Vårt barn.