Just nu har jag en period då jag tänker mycket på ifall Mats skulle dö. Vet inte om det är för att vi fick höra lillstrumpas hjärta och jag vet för tillfället att hon har det bra i magen. Då kanske jag får för mig att han ska dö istället. Jag kan sitta och tänka på vad jag ska ta mig till. Att han inte får lämna mig gravid och ensam. Han ska ju åka till Syd-Korea i höst och jag tänker bara på de värsta sakerna som kan hända. Jag är livrädd för att bli lämnad själv.
1 kommentar:
När man varit med om att förlora ett barn känns nog döden påtagligt nära.. Tänker ofta de tankar som du nu känner men nyckeln tror jag är att leva i nuet! Framtiden vet man ingenting om och att leva i oro och ångest är inget jag vill.. kämpa för att leva i nuet, njut av livet och älska och älska mera. Stor kram!
Skicka en kommentar