Igår ramlade min lilla skrutta mot en bänk och spräckte ögonbrynet. Mitt mammahjärta gjorde ont. Inte av själva skadan eftersom det hade kunnat vara mycket värre, men att höra ens barn bli så ledsen och förtvivlad. Som tur var hade jag möjlighet att sluta tidigare på jobbet och vara med familjen. Tack och lov är Fredrika en riktigt liten tuffing och var på topp hela eftermiddagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar