Just nu är en jobbig tid. Rasmus ska snart få somna in. Alfons årsdag närmar sig. Jag gråter mycket och ligger vaken på nätterna och funderar. Tack och lov så är Helmina en liten guldklimp i allt detta.
Usch, vad det är jobbigt att bestämma när någon ska somna in. Jag är ändå glad att han har haft ett par bra sista år. Imorse så stod han jättekonstigt med bakbenen precis som om han hade ont. Då började jag fundera på om det var för vår eller hans skull som vi drog ut på beslutet. Hellre att han får somna in nu när han ändå mår ganska ok än när han nästan är döende. Då vet man att han ändå haft det bra sin sista tid. Men det är sjukt jobbigt. Det är skönt att jag pratat med andra som haft hundar som de låtit somna in.
Jag vet att det kommer kännas lättare när allt är över men vägen dit är tung och jobbig. Det kommer kännas lättare efteråt, eftersom jag vet att han kommer till Vändla och Alfons. Vändla gillade Rasmus, hon brukade koka falukorv till honom. Hon kommer att ta extra bra hand om honom där uppe i himlen. Nu vet jag inte hur många servetter jag snytit mig igenom. Men nu innan ska han bara få njuta och ha det extra bra, under sin sista tid.
1 kommentar:
OJ va jobbigt!! Förstår precis vad du menar för jag är en riktig hundmänniska. Vi hade hund under en tid när jag växte upp men vi var tvungna att lämna bort honom för att min mamma blev alldeles för allergisk (och egentligen jag också). Det var otroligt hemskt. Speciellt när man visste att han inte alls förstod varför han inte fick följa med oss hem igen. Men jag tycker ni har tagit rätt beslut. Ingen förtjänar att lida och som du säger så har han ju haft ett bra liv hos er. Ta hand om er och njut av er sista tid tillsammans. Titta en extra gång på Helmina när tiden känns svår. Hon är så fin! Kram Linda
Skicka en kommentar