Jag tycker att det är så himla tråkigt att man tappat kontakten med vissa vänner. Några känner jag att jag inte har något att säga till. Tycker det är en dålig ursäkt när några inte vågar höra av sig för att de inte vet vad de ska säga. Tycker de att det är jobbigt så har de ingen aning om hur jag mår. Men egentligen så är de väl inga riktiga vänner, de som känner mig vet hur de skall ta mig.
Jag är så himla tacksam för min vän K. Hon betyder otroligt mycket för mig, hon har funnits vid min sida genom hela denna resa. När hon nämner Alfons så är det så himla självklart, som att han alltid har funnits med oss. Hon kommer alltid att vara en av mina närmaste. Tack för att du finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar