Idag är det en vecka sedan som Mats åkte till Sydkorea. Det har gått väldigt fort faktiskt. De första dagarna var värst. Nu har jag ganska mycket inbokat så jag hoppas tiden går ännu fortare. Nu när han är borta inser jag ännu mer hur mycket jag älskar honom. Hur lyckligt lottad jag är som har en så underbar man. Kan inte tänka mig ett liv utan honom. Usch, nu får han komma hem. Vill bara ligga i hans famn och mysa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar