lördag 29 januari 2011
fredag 28 januari 2011
Caspermys
Pappa är rolig, han har gått och köpt en ny bil idag. Trodde man köpte mindre bilar ju äldre man blev. Men han ville ha en bil anpassad för barnbarnen. Han blev irriterad en gång när Caspers barnvagn inte gick in i deras bil så nu har han köpt en större. Klart barnbarnens vagnar ska få plats i bilen. Fin var den i alla fall.
Nu ska jag sätta mig och göra Helminas dopkort så vi kan få iväg dem snart.
torsdag 27 januari 2011
Första fotavtrycket
onsdag 26 januari 2011
Smart tjej

Idag var vi på Öppna förskolan i Strängnäs och träffade några av mammorna från föräldragruppen. Det är kul att vi kommer bra överens och kan träffas regelbundet. Efteråt så träffade vi Emma på George. Det var inte en dag försent. Vi har inte träffats sedan man kunde sitta utomhus och fika kom vi fram till. Hon och hennes familj har haft en jobbig höst. Jag har tänkt mycket på dem så det var skönt att höra att allt börjar att ordna sig för dem.
Vill komma igång
Igår hade jag tänkt att gå in till Mariefred men då var det snöstorm. Idag är det strålande sol men mina fogar gör väldigt ont. Det är inte meningen att jag ska få röra på mig. Vill så gärna komma igång. Ser fram emot att promenera in till Mariefred eller till Hjorthagen.
Eller så är det jag som är knäpp och jämför med de andra mammorna i föräldragruppen. De som inte haft foglossning och promenerar dagarna i ända. Jag kanske har för bråttom eller inte läkt ordentligt. Men jag vill så gärna komma igång.
Snart ska vi i alla fall till Strängnäs och träffa alla mammor och bebisar. Ska bli supertrevligt.
Eller så är det jag som är knäpp och jämför med de andra mammorna i föräldragruppen. De som inte haft foglossning och promenerar dagarna i ända. Jag kanske har för bråttom eller inte läkt ordentligt. Men jag vill så gärna komma igång.
Snart ska vi i alla fall till Strängnäs och träffa alla mammor och bebisar. Ska bli supertrevligt.
tisdag 25 januari 2011
Min fina tjej
Ibland skrattar jag åt henne. Eftersom jag är övertrött och hon tittar nyfiket över axeln helt klarvaken. Eller så somnar hon vid bröstet samtidigt som hon äter. Huvudet åker bakåt och munnen åker upp. Den där typiska munnen som jag och brorsan har när vi sover eller är övertrötta. Hon känner en total trygghet till sin mamma och ligger helt lealös över mina armar. Det finns inget mysigare än dessa små stunder, då jag bara njuter av varje sekund med min dotter.
Öppna förskolan
Mamma och pappa kom förbi en sväng på eftermiddagen. Helmina hade bara ögon för morfar. När Mats kom hem vände hon inte ens blicken en sekund från morfar. Nu har jag gjort ett gäng slottsjärpar med gräddsås. Väntar bara på att The Mentalist ska börja, sen så är det natti natti.
måndag 24 januari 2011
Lunchmys på Anna på torget
Söndagsmys
lördag 22 januari 2011
fredag 21 januari 2011
Besök i Nygårds
Det värmde i mitt hjärta när fasters prins stod i dörren och skrek faster Anna när vi kom för att hälsa på. Vi passade på att leka med hans tågbana och mysa en stund. Det är så roligt nu när han pratar mer.
Brorsan bjöd på en av de godaste semlor jag ätit. Han hade bakat dem själv. Han får gärna bjuda på det igen. Jag har aldrig varit jätteförtjust i semlor men shit vad god den var.
1 månad
Idag blir min tjej en månad gammal. Det firar vi med lite extra god mjölk. Känns som att dagarna springer iväg. Snart så är hon ett år gammal och jag sitter som ett frågetecken och undrar vart tiden tog vägen.
Just nu hänger vi hos mamma och pappa. Har ingen lust att åka hem. Jag har en tråkigt att vara hemma utan Mats dag idag. Vissa dagar så vill jag bara vara hemma och mysa. Men idag är ingen sådan dag. Mamma sitter och ropar att Helmina skrattar massor och jag springer dit med kameran i högsta hugg. Nej, då blir hon ledsen istället. Jag tror att hon känner mjölkdoften även om jag håller mig en bit ifrån.
Just nu hänger vi hos mamma och pappa. Har ingen lust att åka hem. Jag har en tråkigt att vara hemma utan Mats dag idag. Vissa dagar så vill jag bara vara hemma och mysa. Men idag är ingen sådan dag. Mamma sitter och ropar att Helmina skrattar massor och jag springer dit med kameran i högsta hugg. Nej, då blir hon ledsen istället. Jag tror att hon känner mjölkdoften även om jag håller mig en bit ifrån.
torsdag 20 januari 2011
Föräldraträff
Någon annan hade nog dött här inne. Det pratades bara bebisar, amning, kläder, barntillbehör och allt som handlar om en bebis. Mysigt var det i alla fall. Nu har vi bestämt att vi ska ses en gång i veckan på öppna förskolan. Ser redan fram emot det.
Det var så roligt att få med allas barn på bild. Den söta lilla tjejen som ligger först från vänster kom 6 november sen fortsätter det bort till den sist födda. Kevin som ligger sist kom den 23 december. Helmina var näst sist. Hon sov gott igenom hela fotograferingen. Alice började skrika i hennes öra men hon sov ändå som en stock.
Vilken lyx att en av mammorna är frisör. Så jag fick håret klippt också innan hon åkte hem. Hur skönt som helst. Jag som är värdelös på att gå till frisören. Kan inte bli bättre när frisören kommer hem till dig.
onsdag 19 januari 2011
Mama

I förra numret så handlade det om en mamma som förlorat tvillingar. Jag blev så glad att de tar upp sådant. Folk är så rädda för att prata om det. Jag vet att jag läst om andra som förlorat barn i tidigare Mamatidningar. Dessa artiklar gör att jag inte ångrar min prenumeration för fem öre.
Bvc på besök
Lillstrumpan sover som en stock. Sköterskan från Bvc har varit här nyligen -eller är det en sköterska? Vad kallar man dem? Vi är i alla fall jättenöjda med vår. Hon är så trevlig. Vi satt länge och pratade om Alfons. Hon hade en massa frågor och det gillar jag. Inga frågor är dumma tycker jag. Hellre mycket frågor än att bara sitta och tycka synd om oss.
Nappen
Nu har hon fått den, nappen. Igår så var hon vaken i fyra timmar och övertrött. När hon väl fick nappen så slocknade hon på en gång. Sen var hon som besatt. Hon bara sög och sög som en galning och när den åkte ur började hon stöna och stånka. Så fort vi stoppade in den igen blev hon tyst.
Jag har verkligen inget emot nappar, men jag kunde inte låta bli att känna mig som en dålig mamma. Vet inte varför. Kanske för att det är en helt ny sak som vårt barn har börjat med. Kommer man känna denna konstiga känsla varje gång hon börjar med något nytt?
Men än så länge behöver hon den bara när hon är väldigt trött. Nu ligger hon i sin vagga så nöjd med nappen i mun. Jag som gått runt med henne hela mornarna för så fort man lade ner henne så började hon stöna och stånka. Men nu ligger hon så fint i sin vagga och sussar.
Jag har verkligen inget emot nappar, men jag kunde inte låta bli att känna mig som en dålig mamma. Vet inte varför. Kanske för att det är en helt ny sak som vårt barn har börjat med. Kommer man känna denna konstiga känsla varje gång hon börjar med något nytt?
Men än så länge behöver hon den bara när hon är väldigt trött. Nu ligger hon i sin vagga så nöjd med nappen i mun. Jag som gått runt med henne hela mornarna för så fort man lade ner henne så började hon stöna och stånka. Men nu ligger hon så fint i sin vagga och sussar.
måndag 17 januari 2011
lördag 15 januari 2011
Cupcake-fika
Casper lekte med tåget som vanligt och fick en övertrött skrattattack innan de åkte. Han tyckte Helmina såg rolig ut när hon låg över min axel och hickade. Fredrik och Cathrine passade även på att åka och träna så vi fick gosa om Casper lite själva. Det var supermysigt. Han är ju världens snällaste, min lilla prins.
Mamma och pappa var också förbi på cupcake-fika. Jag hade beställt en örontermometer när de var och handlade. 600 kronor kostade den, helt sjukt. Men det är värt varenda krona eftersom vi fort kan se om Lillstrumpan blivit sjuk. Klart hon ska ha det bästa.
Napp vs tutte

När börjar man med napp? Eller hur vet man när man ska börja, om man ska börja? Helmina har inte fått napp ännu. Tycker inte det har funnit behov. Men igår var hon vaken i över fyra timmar och det var rekord. Hon har aldrig snuttat speciellt mycket men igår snuttade hon jättemycket.
Mats gick ner och kokade en napp så att vi skulle kunna prova om det hjälpte. Vi sade att hon kunde få napp ibland när hon ska sova och är lite extra snuttig. Men när jag började ge henne nappen spottade hon bara ut den. En gång behöll hon den i två sekunder och mina ögon blev tårfyllda. Jag blev svartsjuk på nappen. Ja, jag tänkte att nu kanske hon inte vill ha mammas tutte längre. Jag beslöt ganska snabbt att vi skulle skita i nappen och hon var så nöjd med mammas tutte och somnade om ganska snabbt.
Jag kände mig genast hemsk som försökt stoppa in denna gummigrej i hennes mun. Hon var kanske lite konstig i magen och ville bara ha närhet och trygghet och jag försökte trycka in den där saken. Nej, än så länge klarar hon sig bra utan napp och slipper den. Det är mycket bättre med mammas smaskiga mjölkbar som har öppet dygnet runt.
fredag 14 januari 2011
Fina presenter
Nu har precis farfar och bonusfarmor varit på besök. Helmina var i alla fall vaken en stund så de fick se hennes vackra ögon. De är mörkblå men brukar väl ändra sig? Jag har gröna och hoppas hon också får det. Fast egentligen spelar det ingen roll för hon kommer ändå vara den finaste i hela världen.
Besök i storstan
Sedan var vi bjudna på middag hos Karin och Victor. Victor fixade scampipasta som var supergod. Helmina gillade den inte lika mycket. Har efter två försök att äta skaldjur upptäckt att hon får jätteont i magen. Hon skrek som en stucken gris när vi kommit hem. Jag grät också, för det gjorde så ont i mig att se min lilla tjej ha så ont. Inga fler skaldjur alltså. Alice var på strålande humör och charmade oss. Hon gick lös på skötväskan och plockade ur och stoppade i. Roligast var en kräklapp och bröstvärmarna.
onsdag 12 januari 2011
Tips till alla änglaföräldrar
På Spädbarnsfondens hemsida finns ett häfte som heter "Om lilla mig". Jag har precis beställt ett själv. Blev tipsad om det av en annan änglamamma. I häftet kan man bland annat skriva om graviditeten, begravningen, sina tankar och hur det kändes. Man kan även sätta in bilder. Du kan ladda ner häftet gratis som pdf, då ser du hur det ser ut inuti. Även om man tror att man inte glömmer så gör man det. Det är klart att man aldrig glömmer sitt barn, men allt omkring som hur begravningen var och tankar kring den och allt annat. Jag tycker att det var en jättebra idé plus att pengarna går till något bra.
Ni som inte förlorat ett barn kanske också vill stödja genom att köpa en av Spädbarnsfondens kampanjsymboler. Då hjälper du forskning om spädbarnsdöd, både i magen och efter förlossning. Du kan läsa mer på Solvändans hemsida.
Ni som inte förlorat ett barn kanske också vill stödja genom att köpa en av Spädbarnsfondens kampanjsymboler. Då hjälper du forskning om spädbarnsdöd, både i magen och efter förlossning. Du kan läsa mer på Solvändans hemsida.
tisdag 11 januari 2011
Tiden går fort
Det gör ont i mig när jag hör att ännu ett barn har dött. Jag lider så med de nyblivna änglaföräldrarna. Jag kommer ihåg smärtan och saknaden. Hur allt var svart. Man fattade inte att allt runt omkring en fortsatte som vanligt när ens eget liv hade stannat upp. Man ville bara skrika och gråta av saknaden och smärtan över att inte få hålla om sitt barn. Jag vet att jag många gånger önskade att jag kunde göra honom sällskap, ville bara vara med honom.
Man gick från att vara världens lyckligaste till att vilja sjunka in i det svarta hålet och stanna där. När jag läser mina gamla blogginlägg som jag skrev strax efter att Alfons dog så gråter jag. Även om det kan kännas som en dröm så kommer jag ihåg hur ont det gjorde. Allt kändes hopplöst och tiden stod stilla. Efter alla missfall så kändes tiden ännu mer stillastående. Även om det ibland kändes som att vi aldrig skulle få ett levande barn så fanns hoppet där ändå. Hoppet är det sista som överger en. Sen tror jag att vi var och är så starka tillsammans så vi peppade varandra. Jag skulle aldrig ha klarat mig igenom allt så bra utan Mats stöd och trygghet. Han fanns alltid där för mig även om han själv led.
Nu i efterhand så känns det som om tiden runnit iväg. Känns konstigt att vi har förlorat ett barn, fått tre missfall och ett levande mirakel inom loppet av ett och ett halvt år. Ändå säger vi ofta till varandra att vi är lyckligt lottade och det är vi. Vi har varandra och vi har fått en frisk och välmående liten tjej.
Man gick från att vara världens lyckligaste till att vilja sjunka in i det svarta hålet och stanna där. När jag läser mina gamla blogginlägg som jag skrev strax efter att Alfons dog så gråter jag. Även om det kan kännas som en dröm så kommer jag ihåg hur ont det gjorde. Allt kändes hopplöst och tiden stod stilla. Efter alla missfall så kändes tiden ännu mer stillastående. Även om det ibland kändes som att vi aldrig skulle få ett levande barn så fanns hoppet där ändå. Hoppet är det sista som överger en. Sen tror jag att vi var och är så starka tillsammans så vi peppade varandra. Jag skulle aldrig ha klarat mig igenom allt så bra utan Mats stöd och trygghet. Han fanns alltid där för mig även om han själv led.
Nu i efterhand så känns det som om tiden runnit iväg. Känns konstigt att vi har förlorat ett barn, fått tre missfall och ett levande mirakel inom loppet av ett och ett halvt år. Ändå säger vi ofta till varandra att vi är lyckligt lottade och det är vi. Vi har varandra och vi har fått en frisk och välmående liten tjej.
måndag 10 januari 2011
Rent hus
Idag har vi hälsat på hos mormor och morfar medan vi fått huset städat. Jag har varit så emot att ta hem någon som städar. Men fan vad skönt det är att komma hem till ett skinande rent hem. De hade till och med vikt all ren tvätt som hängde på tork. Mer tid till att vara med min fina lilla tjej. Mormor bjöd på lunch och jag passade även på att ta två promenader med Rasmus. Nu ska vi mysa i vårt rena hus.
lördag 8 januari 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)